Vem är frihetsgudinnan?

Det är många som reagerat på att jag har hög lön för min ålder (37 k). Ibland behöver jag nypa mig själv i armen när jag tittar på kontot den 25:e för att jag vet att det är få förunnat om man tittar procentuellt över befolkningen. Samtidigt är det helt klart så att jag förtjänar min lön (och mer därtill...). För er som är intresserade av att veta lite mer om mig tänkte jag ge er lite generell bakgrund:

Jag började som konsult inom IT/verksamhetsutveckling för några år sedan. Efter fyra år i universitetsvärlden flyttade jag till Stockholm och började som en rätt dåligt betald junior konsult. Sedan har jag med mer och mer erfarenhet klättrat upp i hierarkierna. Idag är jag projektledare i olika förändringsprojekt inom offentlig sektor, ett rätt kul jobb som jag är riktigt bra på.

Jag har alltid haft ett prestationsmonster (duktig flicka-syndrom) som gör att jag aldrig är nöjd. Jag undrar om man någonsin kommer att landa i den kompetens man har och sluta känna sig otillräcklig? Kanske är det otillräckligheten som gör att man fortsätter drivas att göra bättre och tjäna mer? Ibland blir jag triggad av att timpriset är kvittot på mitt värde som konsult och ibland får det mig att må illa. Jag drabbas ömsom av mindervärdeskomplex och ömsom av hybris, kan man säga. Det får mig oftast att längta efter ännu mer lön, som ännu ett kvittens på min kompetens. Men samtidigt längtar jag efter att stå utanför arbetsmarknaden, kanske men en halv fot inne, på mina villkor. Kanske skulle den där kampen mellan hybrisen och mindervärdeskomplexet lägga sig lite då?

Jag är uppväxt i en medelstor stad. Ibland längtar jag tillbaka till cykelavstånd och ibland hatar jag ljudet av tunnelbanan. Men i Stockholm är jag närmare familjen. Jag och min sambo äger en bostadsrätt (3:a). Den har ökat i värde något enormt sedan vi köpte den men samtidigt har vi lån som ger mig mardrömmar om natten (drömmar om bostadsbubblor och räntehöjningar). Vi har funderat en del på hur vi ska göra när vi blivit fria, om vi ska bo kvar i Stockholm. Jo, kanske, men samtidigt flytta längre ut i Stockholms län. Någonstans där det är nära till vatten, skog och skola. Som en småstad fast en bussresa från smeten.

Är det någon som känner igen sig i prestationsmonstret? Är ni stolta över vad ni tjänar eller tycker ni att ni förtjänar mer? När är ni nöjda eller kommer ni någonsin att bli det?

PS. Sparandet går BRA. Hoppas på 65% sparkvot denna månad. DS.

Kommentarer

  1. Intressanrt inlägg! En spontan tanke är, var har du för fritidsintressen och vem är du utanför jobbet? Jag jobbade mycket och hade lite samma synsätt fram till att jag sa upp mig och har jobbat halvtid sen 6 år tillbaka. Idag är jag mig själv, mitt jobb är inte mig som person på något sätt. Jag tjänar även skitdåligt men jag jobbar väldigt lite och jag är tryggare som person och trivs bättre med livet ;). Jag säger absolut inte att det är något fel att satsa på jobbet och jobba hårt föe det är olika från person till person, men jag tror det kan vara bra att fråha sig själv, vem är jag?

    Mvh / Frihetsmaskinen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentaren! Jag tror du sätter huvudet på spiken där, jobbet definierar mig fortfarande, därav fick det stor del i inlägget. Jag får helt enkelt återkomma till vem jag är 17-8, mina intressen och passioner. Det är svårt att inte "bli" jobbet när det fyller det mesta av ens tid. Kul att få ditt (friare) perspektiv!

      Radera
  2. Har ingen erfarenhet av prestationsmonstret men det kan vara så att jag helt enkelt glömt, eventuellt förträngt, det. Men när det gäller lön så är jag varken stolt eller nöjd. Jag är stolt över vad jag åstadkommit via utbildning och erfarenheter men lönen är något som jag tycker följer automatiskt med det valda yrket. Det trista i verkligheten är ju som bekant att det enda som ger den mest korrekta lönen är en ny anställning. Stannar man kvar "för" länge på samma job/position stagnerar lönen. Så, nej, jag "förtjänar" mer.

    Mvh. Marty

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter skönt att du aldrig mött prestationsmonstret. :) Håller med dig om att det är trist att lön egentligen mer handlar om att byta jobb. Kanske är det för att jag är ung och lönen rör sig ganska snabbt om man just byter roll eller jobb, vilket gör att det känns som att den definierar mina prestationer?

      Radera
  3. Bra inlägg!

    Jag hade liknande prestationsmål tidigare. Allt jag gjorde skulle vara så mycket bättre och jag skulle ständigt visa på jobbet att "jag kan!". Sedan hände det saker inom familjen och jag blev sjukskriven.

    Har aldrig riktigt hittat tillbaka till det där GO:et och målinriktningen efter det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tråkigt att höra att du blev sjukskriven. Det händer alldeles för många och ofta märker man inte för än det blir för mycket. Jag försöker verkligen att uppmärksamma signaler så att jag själv inte kör för hårt. Man behöver lyfta perspektivet för att se vad som verkligen är viktigt, det verkar som att du lyckats göra det! :)

      Radera
  4. Jag tycker absolut att jag förtjänar mer, men lönespridningen i Sverige är tyvärr löjligt liten. Jag funderar på att flytta tillbaka till USA...

    SvaraRadera
  5. Är du på jakt efter ekonomisk frihet? är du i skuld, behöver du ett lån för att starta ett nytt företag? eller bryter du ekonomiskt, behöver du ett lån för att köpa en bil eller ett hus? Har du blivit nere av din lokala bank för att få finansiering? vill du förbättra din ekonomiska? behöver du ett lån för att betala dina räkningar? sök inte längre, vi välkomnar dig till en möjlighet att få alla typer av lån du behöver till ett mycket överkomligt intresse på 2% för mer information kontakta oss nu via e-post på: adshomeofsolution@gmail.com

    Vänligen skriv tillbaka om du är intresserad.

    Namn:
    Kön:
    Civilstånd:
    Adress:
    Land:
    Stad:
    Ockupation:
    Månadsinkomst:
    Postnummer:
    Belopp:
    Lånets längd:
    Mobilnummer
    Pratar du engelska:
    Herr William Bricks

    SvaraRadera
  6. Hur jag fick ett lån som förändrade mitt liv

    God eftermiddag. Alla: Jag är Christensen Metacafe. Jag använder detta medium för att informera allmänheten om hur mitt liv har förändrats. Jag har letat efter ett företag lån i flera månader. Och nyligen min vän presenterade mig för att Philip mark investeringar Limited med avgifts dagen som jag att få, jag sa till honom i första hand att jag inte var intresserad av någon kreditavtal med banker eller någon privat kreditföretag, varefter han försäkrade mig om att detta kreditföretag är g enuine en, även om jag tvivlade på mig, gav jag rättegången, och jag är glad att jag gjorde det. Jag fick detta belopp på $450 000 av detta företag den 17 juli 2018. Mitt råd till alla som behöver ett äkta, legitimt lån eller någon form av ekonomiskt stöd som är tillförlitlig, pålitlig och kan betala sina betalningar i tid kontakta VA > Philipmarkloanfirm8420@gmail.com

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Frihetsgudinnans 10 budord

Hur äter man för under 600 kr/vecka?