Ge inte upp hoppet om era partners!

Succé med senaste Twitter-frågan om partners. 35 % verkar missnöjda med sin partners konsumtion. Det var underhållande att se så många berätta om hur de förhåller sig till sin partner när det kommer till sparande. Smussla undan pengar och ljuga för att spara mer? Prata natten lång om vad ni ska göra med pengarna? Låta henne (ja, det är alltid en hon) spendera pengar till hushållet medan du handlar aktier?

Åsikterna är många och så även för mig. Jag är stolt över mina sparade pengar och det motiverar mig att fortsätta. Jag går in dagligen och kikar lite, även om det inte är så mycket action i min fondportfölj annat än vid månadsskiftet. Jag skulle aldrig ge pengarna till min partner att förvalta. Om det är något jag tagit med mig från feminismen (även om jag f ö skyr feminismen) är det min ekonomiska frihet. Sedan är vi inte gifta, så det gör det ännu skummare om jag skulle låta honom förvalta mina tusenlappar.

Hur fick han mig motiverad då? Jag ska erkänna att mitt intresse fortfarande är ganska marginellt för börsen. Han läser massa aktiebloggar och kvartalsrapporter, jag motiveras mer av pengarna, friheten och livsstilen. Det tog honom ett enträget övertalningsarbete, två års smygande hintar om snålbloggar och gradvis hjärntvätt om möjligheterna med ränta på ränta. Jag var TOTALT ointresserad för 4 år sedan. Sedan gick jag med på att ändå spara en liten summa. Ökat långsamt. Fyra år! Så ge inte upp, killar! Ni kan motivera era flickvänner och fruar, ni måste bara ge dem tid. Berätta att rewarden av att konsumera blir ännu större när de gör det sällan och att de visst får shoppa - fynda till och med på second hand (sen kommer de ändå sluta köpa när de väl har börjat spara ;)). Framför allt motivera med budskapet att livet inte förändras för mindre konsumtion utan att det kommer att se precis likadant ut ändå. Vad är värdeskapande aktiviteter i ert liv? Troligtvis inte shoppingen.