Risker med ekonomisk frihet

Jag såg en dokumentär på SVT här om veckan som jag kan rekommendera - "The swedish theory of love". Den sätter huvudet på spiken på något viktigt i samhället som det ser ut idag - strävan efter att vara oberoende. Vi är alla barn av vår tid, känner jag när jag ser dokumentären. Vi är vana vid att vara oberoende av varandra och efter den svenska modellen får vi statligt stöd för allt, från det att vi är små och går i förskola till dess att vi blir pensionärer. Vi värderar frihet högt, det vill säga oberoende högt. Jag vill inte vara beroende av min man, mina föräldrar eller min arbetsgivare. Jag är oberoende och självständig vilket är... något bra?

Hur kopplar det här till sparande då? Jo, att bli ekonomiskt fri är det ultimata oberoendet, jag behöver inte ens stå ut med mina kollegor. Precis som den vresige gubben i trappuppgången som tittar ut genom titthålet i dörren för att undvika grannar kan jag leva ensam med mina pengar och välja mitt sociala umgänge. Ni kanske känner igen det där när man blir socialfobisk efter att ha varit hemma en hel vecka efter att man varit sjuk? Det kan kännas jobbigt att ens gå utanför dörren och prata med kassörskan i butiken. För mig kan det vara som om jag glömt bort hur ett socialt samspel går till och passiviteten gör mig rätt deprimerad.

Så vad blir det då för socialt liv när man är så pass oberoende att man inte ens har ett jobb att gå till? Och vad får det för sociala konsekvenser? Jag slipper kollegorna på jobbet med dålig humor, dåligt humör och samarbetsproblem. Rätt skönt, kan man tänka från början. Men jag vill lyfta perspektivet lite och ifrågasätta självständighetsmodellen. Jag vill hävda att vi samtidigt tappar något som gör att vi ständigt prövas och utvecklas. Vi tvingas leva utifrån vad det innebär att vara människa, det vill säga vara beroende av samspel med andra.

Med det här inlägget försöker jag egentligen inte kritisera mina egna mål, utan mer hur jag kommer att förhålla mig till det den dagen det kommer.  Jag ska erkänna att jag är lite rädd för den dagen som jag inte längre behöver utsätta mig för sociala kontakter. Att jag blir en ensamvarg (tillsammans med min sambo då så klart) som blir olycklig för att jag inte är beroende av någon är skräcken. Med den här kunskapen tänker jag att det blir viktigt att planera meningsfulla aktiviteter och projekt för en själv när man är fri, att se till att man aktiveras. För när man är fri ligger allt ansvar i ens egna händer, det ultimata oberoendet.