Sparkvotsgraf

-
I samband med mitt ettårsjubileum (!) tänkte jag ge en redovisning av hur året gått, sparkvot månad för månad.

Slänger in en graf för er som gillar det visuella:



Som ni ser började jag hösten 2017 starkt, sjukt motiverad och spargalen var jag, med nollkonsumtions-vision till jul. Det gick tyvärr helt i stöten i december, ni kan väl gissa er till vad pengarna gick till. Tja, inte bara julklappar ska jag erkänna. Det blev också "ska man handla ska man väl handla på mellandagsrean!" och jag gick in i invanda mönster från förr. Det var som ett konsumtionsmonster legat och lurat där under sparfasaden. Poff! Så sprack bubblan, men som tur var gick det snabbt att komma på banan igen med lite mer disciplin.

Sedan fortsatte januari 2018 med lite ledighet (och det är svårt att ha semester utan att spendera, typ nyårsmiddag m.m.) så där föll också sparkvoten något. Fram mot vårkanten blev det nya sommardäck på bilen. Där valde jag att lägga sparandet på detta, samtidigt som det blev en hemsk oförutsedd kostnad när hjullagret på bilen och bromsskivorna behövde bytas också. Skulle aldrig köpt nya däck, tänkte jag då. 

Därefter har det tuffat på. Har känt mig väldigt stabil i de 15 000 kronor jag sparat per månad sedan dess. Även sommaren gick smidigt eftersom jag buffertsparat varje månad till semesterfirande. 

Sammanfattningsvis har det här varit det år med lägst konsumtion någonsin. Jag har shoppat otroligt lite. Inte har jag saknat det så mycket heller. Tittat i affärer någon gång ibland men börjat avfärda för att allt känns dyrt och ovärt. Helt förändrad jämfört med tidigare.

Kul att spara, helt enkelt! Eller, framför allt, kul att sammanställa allt man sparat! Så ett tips till er därute som saknar motivation, skriv ner siffrorna och sammanställ snittet månad för månad. Det sporrar i alla fall mig.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hur ska jag kunna bidra när jag inte längre lönearbetar?

-
Bild
Många pratar om personliga mål och sparmål, men ibland glömmer man bort varför man har alla dessa mål. Vad är det man strävar mot? Varför vill jag egentligen bli ekonomiskt fri? Finns det en risk att jag känner mig tom nära jag väl nått målet? Det är då man måste ska tillbaka till sina värderingar . Vad är viktigt i mitt liv? Hur ska jag leva för att känna att jag lever ett gott liv?  Lever jag efter mina värderingar? Jag har satt upp värderingar för mig själv som jag tänkte dela här. Det är mina personliga värderingar, utan inbördes prioritering. De är bestående över tid och kommer följa med mig oavsett om jag har 0 kronor eller 10 miljoner på kontot. Det viktiga är att jag alltid strävar mot att leva utifrån mina värderingar. 1. Jag värnar relationerna med min familj och tar hand om mina föräldrar när de åldras Det här är väl en värdering som vi alla kan dela, att bry sig om sina närmsta. Vad betyder egentligen det? För mig är det att finnas där om de behöver det, besöka
Läs mer

5 steg för att handla mat under 500 kronor per vecka

-
Den senaste tiden har jag och sambon tagit ganska stora kliv mot en bättre matbudget. Vi lägger ungefär 2200-2400 kr per månad på mat och hushåll, 2 personer, ca 26 måltider. Det är flera saker som gör att vi bättrat oss vilket jag tänkte kan vara kul att dela här idag! Det första spartipset och det sämsta man kan göra för ekonomin är att småhandla på närbutiken. Det är givet att försöka ersätta mot veckohandling, både för att spara tid och pengar. För några år sedan gjorde vi handling peu à peu och matkostnaden rusade över 1000 kronor i veckan, minst. Nu har vi en princip att vi kan köpa mjölk på närbutiken, men inget annat. Så, första steget: 1. Handla inte på närbutiken utan åk till en stormarknad med billigare priser. ( Och tro inte att Ica Maxi är ett bra val här, för det är det verkligen inte. Åk till något annat alternativ, typ Willys eller Lidl.) Så, nu har vi klargjort det, att det är veckohandling vi pratar om här. Förra året lade vi ungefär 700-800 kronor om veckan på
Läs mer

Vem är frihetsgudinnan?

-
Det är många som reagerat på att jag har hög lön för min ålder (37 k). Ibland behöver jag nypa mig själv i armen när jag tittar på kontot den 25:e för att jag vet att det är få förunnat om man tittar procentuellt över befolkningen. Samtidigt är det helt klart så att jag förtjänar min lön (och mer därtill...). För er som är intresserade av att veta lite mer om mig tänkte jag ge er lite generell bakgrund: Jag började som konsult inom IT/verksamhetsutveckling för några år sedan. Efter fyra år i universitetsvärlden flyttade jag till Stockholm och började som en rätt dåligt betald junior konsult. Sedan har jag med mer och mer erfarenhet klättrat upp i hierarkierna. Idag är jag projektledare i olika förändringsprojekt inom offentlig sektor, ett rätt kul jobb som jag är riktigt bra på. Jag har alltid haft ett prestationsmonster (duktig flicka-syndrom) som gör att jag aldrig är nöjd. Jag undrar om man någonsin kommer att landa i den kompetens man har och sluta känna sig otillräcklig? Kans
Läs mer