"Du ska hålla i 35 år till"

Det var ett skrämmande resultat jag fick på en Tweet jag gjorde igår.  Inte helt otippat svarar jag själv "Nja, när jag hinner" på frågan om jag tar pauser på jobbet. Efter den här veckan ville jag lägga mig i ett hörn och gråta i slutet av dagen, det blir så ibland när jag inte tar pauser. När jag springer mellan möten, känner mig utan kontroll, har höga krav och presterar 100 % under en längre period. Som tur är börjar jag bli ganska bra på att upptäcka varningssignalerna. Jag börjar gå snabbt och prioritera bort pauser, bland annat. Effekten blir att jag är orimligt trött på kvällen. Efter ett litet tag till får jag svårt med korttidsminnet. Jag glömmer bort saker i jobbet om jag inte skriver ner det direkt. Sedan blir det ännu mer uppenbart. När jag skulle betala maten igår behövde jag kolla mobilen (där jag räknat ut vad jag skulle betala) tre gånger innan jag kunde skriva in och betala. Där börjar i alla fall jag närma mig den gräns där jag säger till mig själv att det inte är okej.

Jag hoppas att ni 250 personer (i min vetenskapliga undersökning med 500 respondenter) som svarade att ni prioriterar bort era pauser inte känner igen de här varningssignalerna. För gör ni det bör ni också börja ta pauser. "Du ska ju hålla i 35 år till" har jag hört folk säga. Tja, jag ska hålla i ungefär 13 år till. Men det är nog länge ändå för att prioritera min hälsa.

Min åtgärdslista för att hålla 13 år till är enligt följande:
- Ta pauser (oavsett om du har tid eller inte)
- Spring aldrig till bussen
- Boka in minst 15 minuter mellan möten
- Gå ut på lunchen (om det inte är snöstorm)
- Gör ingenting ibland

Nu ska jag gå och göra ingenting. Det ska bli skönt.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hur ska jag kunna bidra när jag inte längre lönearbetar?

5 steg för att handla mat under 500 kronor per vecka

Vem är frihetsgudinnan?