FRIHETSGUDINNAN

Det här är ett ämne som retat mig länge. Det förtjänar en egen plats i sparvärlden för jag tror att det finns mycket pengar att spara. Det handlar om konsten att balansera pris och kvalitet på kläder. Speciellt toppar och underkläder, som i alla fall för mig kan variera från fina flera år till skit efter en tvätt. Oavsett butik är det lika svårt att veta. En t-shirt för 600 kronor kan lika gärna tappa formen efter en tvätt som den billiga från lågprisbutiken. Samma sak gäller billiga kläder som ibland är fantastiska. Ska man köpa få saker av "god kvalitet" (hur vet jag det säkert?) eller köpa mindre slit-och-släng för att vara på den säkra sidan? Ett trick är ju att hålla sig till i princip samma plagg och variera färg. Hitta en butik, en kombination av sorts tyg och köra några färgvarianter. Det sättet passar ganska bra till mig 33-plagg-garderob (som jag fortfarande kör, yes!). En annan variant som jag kör rätt ofta är att kolla på tvättrådet. Är det 30 fintvätt och de...

Tillbe spargudarna och låt de visa dig vägen till ekonomisk frihet. Eller inte. Hur håller man motivationen uppe? Hur blir man en av de där få som lyckas bli ekonomiskt fria? Det är svårt att motivera sig när allt i livet skakar. När du är sårbar blir också din motivation och sparkvot lidande. Det är något jag märkt senaste månaden när man slaskar genom ett smutsigt vinterlandskap, är pressad på jobbet och möter motgångar i övrigt. Guilty plearures är väl ett lämpligt uttryck för när man köper hämtpizzan och korkar upp vinet en tisdag för att dränka sina påhittade (eller verkliga), solavsaknade sorger. Ja, vi har svårt att vara konsekventa, vi människor. Vi har svårt att hålla den där sparkvoten ibland. Liksom vi har svårt att ge ut en regelbunden bloggpost. Med det här inlägget vill jag motivera dig och mig att fortsätta. Vi behöver hitta små knep för att motivera kloka val och samtidigt inte sluta leva. Kompromissa med det som är rimligt. För att ge lite konkreta exempel så sade ...

Det är många som skrivit att de sparar pengar genom att gå till affären, se vad som är extrapris i grönsaksdisken och göra rätter därefter. Det låter som en jättebra plan för den som kan hålla kilopriser i huvudet. Jag kan inte riktigt få den metoden att fungera. Jag vill planera mina inköp innan och jag kan omöjligt hålla reda på vad som är rimliga kilopriser. Istället står jag där och köper dyra tomater och importerad broccoli. För mig som inte har koll på varken säsongsvaror eller priser så finns ju world wide web. Det är ju inget outforskat ämne att leta efter miljö, hållbarhet och transport, men man kan väl anta att man även kan räkna med billigare pris för det som är i säsong. Min plan är att göra en lista och ta bort det som är obegripligt att göra mat på. Jag vill hålla det enkelt att handla och komma på recept. Hur gärna jag än vill vara en miljönisse som stuvar femtioelva sorters kål så kommer det aldrig att hända. En sida jag hittade var  livinggreen.se där det sto...

Det var ett skrämmande resultat jag fick på en Tweet jag gjorde igår.  Inte helt otippat svarar jag själv " Nja, när jag hinner " på frågan om jag tar pauser på jobbet. Efter den här veckan ville jag lägga mig i ett hörn och gråta i slutet av dagen, det blir så ibland när jag inte tar pauser. När jag springer mellan möten, känner mig utan kontroll, har höga krav och presterar 100 % under en längre period. Som tur är börjar jag bli ganska bra på att upptäcka varningssignalerna. Jag börjar gå snabbt och prioritera bort pauser, bland annat. Effekten blir att jag är orimligt trött på kvällen. Efter ett litet tag till får jag svårt med korttidsminnet. Jag glömmer bort saker i jobbet om jag inte skriver ner det direkt. Sedan blir det ännu mer uppenbart. När jag skulle betala maten igår behövde jag kolla mobilen (där jag räknat ut vad jag skulle betala) tre gånger innan jag kunde skriva in och betala. Där börjar i alla fall jag närma mig den gräns där jag säger till mig själv att ...